12 ekipage som alla (utom förra årets vinnare) hade kvalat in till SM inom sina respektive SSRK-sektioner:

12 domare (varav två skånska) som jobbade i par

Korta elitspåret: 400 meter

Långa elitspåret: 1000 meter

Vi anlände till Jälluntofta Camping kl. 13.30 lördagen den 6 augusti – gott om tid att installera sig i stugan och låta hundarna få ta ett välförtjänt dopp i sjön. Kl. 15.00 var det samling med lottdragning om domare och spårordning. Vi bjöds på fika med smörgåsar och fikabröd.

Jag och Grappa lottades ihop med Värmlands ekipage, som fick äran att börja spåra på lördagen. Uppgiften var att spåra en skadeskjuten älg. Kl. 18.00 var det vår tur. Vi blev placerade på en grusväg och fick veta att skottplatsen befann sig inom en ruta på ca 25 x 25 meter i rätt så tät terräng. Grappa tog sig an uppgiften och hittade spårstarten snabbt och både hon och jag hittade en benflisa och sedan bar det iväg. Grappa jobbade på bra och efter 36 minuter hade hon hittat den stora älgklöven. Vi fick ingen som helst feedback av domarna men jag hade en bra känsla i magen. Vi hade klarat av första spåret utan några domaringripande. Väl tillbaka på campingen blev det bad i sjön för mig och hundarna.

Kl. 20.00 blev vi bjudna på middag och efterrätt. En eloge till matfixargänget som utan kök på platsen ordnade god mat till oss alla. När klockan började närma sig 22 bröt de flesta upp.

Samling och frukost kl. 07.30 med avfärd till spårmarkerna kl. 08.30. Eftersom vi hade gått som nummer två på lördagen så fick vi börja på söndagen. Efter en timmes bilfärd och lite föreberedelser av domarna så var det då dags för det 1000 meter långa spåret. Återigen blev vi lämnade på grusväg där ett rådjur hade blivit påkört. Grappa och jag hittade snabbt splitter från en baklykta och sedan började den 88 minuter långa spårningen. Grappa löste de flesta uppgifter på ett mycket bra sätt, men fick problem på några ställen. Det var blött, kuperat, slyigt, bitvis mycket svårframkomligt och minst fem terrängbyten. En bra bit in i spåret testades passiviteten i samband med skott. Grappa fick sitta en minut före skottet och en minut efter skottet och klarade det galant. Jag var glad för den lilla andhämtningspausen, eftersom jag redan då var rätt så trött. När vi slutligen var framme vid spårslutet var både Grappa och jag tämligen slutkörda, men när Grappa fick lov att ta klöven sprang hon stolt fram till vår lilla publik och visade upp bytet. Min alldeles egen fantastiska flatteflicka! Ingen feedback från domarna den här gången heller.

Sedan följde en lång väntan. Vi åkte tillbaka till campingen där vi fick lunch. Så sakteliga kom det ena ekipaget efter det andra tillbaka och vi var rätt så eniga om att det hade varit en mycket tuff utmaning vi hade varit utsatta för. Kl. 17.00 blev det så efterrätt och prisutdelning. Vinnaren blev en engelsk springer spaniel från Östergötland, tvåa blev en labrador från Värmland, och trea blev en flatcoated retriever från Skåne: Spader Damens Quick Quaint Quail. Tre kvinnliga förare och tre tikar toppade 2011 års SM i Viltspår för spaniels och retrievers.

Hela evenemanget var en otrolig upplevelse som jag aldrig kommer att glömma. Lite extra speciellt är det när man inte bara tävlar för sig själv utan också representerar SSRK Södra. Ett särskilt tack till den lilla publiken som kom långväga ifrån till söndagens prov. Jag hoppas att jag någon gång i framtiden lyckas kvala in till SM igen för detta gav verkligen mersmak!

Lena Svensson & Grappa (Spader Damens Quick Quaint Quail)